December närmar sig så jag tänkte att jag slänger ut lite av gossens önskelista här, så slipper ni fråga mig om vad han önskar sig.

- Pussel pussel pussel! 16-20 bitar minst, annars tycker han det är tråkigt.
- Kläder är ju alltid bra. Storlek 98 i så fall.
- Han älskar allt som har med "Musses Klubbhus" att göra. Exempelvis nåt sånt här.
- "Små Einsteins" är också en favorit. Hittar ni något med dem så shoppa loss.
- En ny overall skulle han behöva.
- Vinterhandskar också.
- Något roligt spel kanske.
- Sagoböcker. Han gillar att läsa själv på kvällarna. Alfons tycker han om.
- Fleecebyxor behöver han. Storlek 98 eller nåt sånt där med.
- Pärlor och pärlplattor och andra pyssselsaker.

- Roliga inredningsprylar till hans rum.

Sen finns det säkert massor med andra saker han skulle behöva.
Högljudda leksaker undanbedes :-P

Jag känner mig nästan smart. Jag med min osamarbetsvilliga hjärna har lyckats klara en Nk-läxa, och det var inte ens svårt. Om det nu är alldeles rätt vill säga, hehe.

Detta var uppgiften:

"Denna uppgift kräver byggsats med molekylmodeller.
Bygg 6 "vattenmolekyler" och 6 "koldioxidmolekyler". Ställ undan lådan och bygg en glukosmodell av dem. Bygg tvåatomiga molekylmodeller av de atomer som blev över.
Skriv en reaktionsformel för den reaktion som du har åskådliggjort och beskriv de energiomvandlingar som sker vid reaktionen i naturen."

Hah!
6 H20 + 6 CO2 --> C6H12O6 + 6 O2
Alltså
Vatten + koldioxid --> glukos + syrgas
Fotosyntesen!

(Psst! Mamma - ozon är O3)

Min grabb säger så roliga saker. Mest hela tiden! Igår ville jag borsta hans tänder lite extra och bad honom flina lite. Då blev han sur och sa bestämt; - Nej mamma, jag har flinat färdigt! Imorse ville han inte ta på sig strumporna, för fötterna "måste tänka lite först". Han blev överförtjust när han fick se gruppbilden från dagis. - Mina barn, ropade han och log bredare än någonsin. När han är sur på mig spänner han blicken i mig och fräser: - Fy på dig mamma! Nu jag arg på dig! Han är så söt!

Idag var det föreläsning i skolan igen. Fast den här gången var det faktiskt intressant. Vi fick besök av en Hare Krishna-munk som kom och berättade lite. Jag kan erkänna direkt att jag har haft väldigt mycket negativa tankar om Hare Krishna. Jag vet inte riktigt varför, om jag ska vara ärlig. Det är lustigt hur två timmars föreläsning kan förändra det man har tänkt i flera år. Jag är glad att jag fick veta mer om Hare Krishna. Imorgon är det mer föreläsningar, men inte av den intressanta sorten. Jag skulle ha fått sluta 11.35 imorgon, men på grund av någon bank-typ som ska prata om ekonomi så slutar jag först 15.20 eller något sånt. Fy tusan.

Det ska väl vara en första gång för allt, antar jag. Idag var det en snubbe som stötte på mig på gymmet. Låter väl inte helt fel, i och för sig, men det var det. Jag vill vara ifred på gymmet, särskilt när jag stretchar. Han började prata med mig när jag satt och försökte träna mina knappt existerande magmuskler. - Hej. - Hej. - You speak english? - Yes. Försökte ignorera, kanske skulle han fatta att jag inte ville snacka. Men nä. - You workout every day? - No, maybe three times a week. Bytte maskin. Fattar han nu då? Nå nä. - Do you leeh hee i käää. Jag hörde inte ett ord. - Huh? - Do you live here in Kiruna? - Yes. Så drog han iväg en stund men kom tillbaka när jag satt och stretchade. - You want to be flexibel? - Ehh... yes. Nu är han ju obehaglig. Jag säger inget och han går. När jag reser mig upp ser jag att han står och tittar. Då rusar jag nästan mot omklädningsrummet. Lämna mig ifred när jag tränar! Särskilt om du är läbbig.

Dagisbilderna kom idag! Det gick himla fort ju. Han sitter så sött och fint på gruppbilden och porträttbilden blev jättebra. Måste nog beställa extra kopior så man kan skicka runt till tjocka släkten. Min gullunge!

Idag var det dags att besikta grabben, så vi har tagit det lugnt och har bara myst idag.
Vi tog bussen till sjukhuset och det tyckte ju grabben var en höjdare förstås.

Treårskontrollen gick bra. Bvc-tanten var så imponerad av mitt lilla barn, han var så duktig. Hon sa att han kanske blir ett litet geni.Han är 91 cm lång, och väger 13.3 Jag sa att jag tycker att han är så liten och mager, men han följer visst sin kurva och hon sa att jag inte behöver oroa mig. Att han äter dåligt är nog övergående, trodde hon.

Sen promenerade vi hem. Vi hade ju kälken med oss, så det gick fort ändå. Jag tog t.o.m en omväg så vi kom till en backe som vi kunde rejsa i. Vi swoschade ner och när vi stannat så konstaterade han bara att:
- Det var en liten backe.

Vi smet in på Ica också och köpte lite gott bröd till lunch. Grovt bröd med sallad, paprika, grillad kyckling och Icas vitlöksklegg.... Mums! Grabben åt allt utom kycklingen, han har fått för sig att han inte tycker om.

Nu sitter vi nedbäddade tillsammans i soffan och tittar på Små Einsteins. Det är myyyyys!

Jag var ju bara tvungen att yearbooka sonen också.

Behold! Grabben 1988: