Jag hade tänkt låta bli att skriva om min stalker. Men jag kan inte. Alltså. Jag försöker vara snäll med henne, jag är trevlig fast hon är påträngande. Jag tycker faktiskt synd om henne, det gör jag. Jag ser att hon är ensam och att hon inte riktigt vet hur man beter sig. Jag ser väl lite av mig själv i henne också, jag vet hur det är att vara ensam och att ha svårt att få kontakt med andra människor. Jag kan inte heller sånt, även om jag har lite större koll än vad hon har. Och det säger jag inte för att vara elak, det bara är så. För även om det är synd om henne så är hon jobbig och påträngande. Hon kommer för nära, jag vill gärna ha mitt personliga space ifred. Idag är det film och pyssel på skolan. Eftersom jag har varit sjuk så har jag inte kunnat välja vad jag vill pyssla med. När jag kommer till skolan och sätter mig ner för att öppna mitt skåp så kommer hon och böjer sig ner över mig. - Hej Sofie. - Hej. - Vad ska du pyssla med? - Jag vet inte, jag har ju inte kunnat välja nånting. - Just ja... Jag ska sticka tomtar. - Okej... - Ta det du med! Då får vi ju vara tillsammans. - Öh.. Ja, jag får se. - Det är ju kul att vara tillsammans. - Mmm. Jo, vi ser ju. Först när jag reser på mig flyttar hon på sig. Det är nog just det att hon kommer så nära som är så jobbigt. Jag gillar inte när folk jag inte riktigt känner kommer för nära.

Reklam förstör och får en att associera så konstigt. Jag satt och lyssnade på Kaare Norges version av Morning has Broken på bussen i morse. Förr fick den mig alltid att tänka på sommar och solsken.Nu tänker jag på sommar och solsken... och apelsinjuice. Tack för den, televerket. Och på tal om buss. Varför i hela friden tar man bussen från Lombolo Strand till Lombolo Backe??

Min son har helt klart ärvt lite ondska från mig.

Vi satt och kollade i min ToppHälsa-tidning och så såg han en reklambild (minns inte vad det var reklam för) som föreställde en gris med glasögon.

- Titta mamma, en gris!
- Oj, en gris med glasögon. Vad knasigt!
- Som du!
- Som jag?
- Nää, du inga glasögon!

Grabben har ju humor :-D

Som sagt var det kallt i morse.
När jag kom upp på stan (fan, vad jag har saknat att åka buss!) så kändes det dock ganska varmt och jag kände en strimma av hopp nånstans inne i mitt kalla hjärta.

Efter skolan hade jag tid hos min kontaktperson, så jag gick dit och ugglade i en timme. Sen knallade jag till Coop och handlade innan jag gick hem.
Kylan kom tillbaka, jag bor ju i ett jävla kallhål, och till slut hade jag nästan ingen känsel i låren och kinderna gjorde ONT.
Ju närmare hem jag kom, desto kallare blev det. Lite förvirrad blev jag, för ska det inte vara varmt i helvetet??

Kan det inte bli lite varmare ute snart? Det har varit svinkallt hur länge som helst nu. Kollade nyss och då var det -18.6 För mig spelar det inte så stor roll, men det är inte kul att slita ut grabben i den här kylan varje morgon. Grabben som för övrigt stolt deklarerade i morse att han hade sovit hela natten, men gladast för det är nog jag! Oftast sover han ju riktigt bra, men ibland kommer det perioder då han sover riktigt oroligt. Då är ändå jag den som lider mest, jag klarar verkligen inte av att förlora ens den minsta lilla sömn... Då blir jag mer sur och ond än vanligt. Nu måste jag ila vidare. Borde undersöka om jag har pengar till buss...

Jag slängde ihop en lussekattsdeg lite snabbt men klantade mig såklart. Jag och sonen bakade ut allt ändå, det känns så onödigt att slänga... Kanske går de att äta ändå. Jag får nog baka mer imorgon, fast rätt. Annars är läget stendött. Ska utfodra grabben strax så man kan slänga honom i säng. Jag har redan fixat disk och tvätt, så när han har somnat blir det väl att hänga upp och plocka. Tänkte väl kanske slå in lite julklappar också, nästan allt som jag har beställt har kommit. Det har varit ovanligt enkelt att fixa klappar i år... Plus att jag slapp trängas med jobbigt folk på stan! Härligt! Nu ska jag se om degen har jäst klart.

Var ju tvungen att göra testet som Eve hade i sin blogg...

Jag är 71% ond!

"Du är verkligen ond, näst intill för ond för att göra ett sånt här löjligt test. Människor fruktar dig!"

Testa själv: http://testportalen.se/ondtest.php

Varför måste små barn ha en egen vilja? Varför kan de inte bara göra som man säger till den dag de fyller 18? Då kan de vakna med en plötslig flyttahemifrånlust och så är det tack och adjö... Tänk vad skönt, då hade man sluppit sådana här nätter. Grabben vaknade vid 4.30 kanske, och började slita bort sina sängkläder. Man försöker förklara att han måste sova, att det är mitt i natten, men nä. - Jag vill inte det! Jag vill gå ner! Efter en halvtimme så somnar han äntligen om och jag kan glida in i drömmarnas värld igen. Lite tråkigt, men mest skönt, är det i alla fall att grabben inte vill sova i stora sängen längre. När han är sjuk brukar det duga, men annars vill han bara sova i sin egen säng. Halv sju ringer klockan. Snoozar till kvart i, och försöker väcka grabben. - Nej mamma, måste vila istället. Det är mitt i natten... Suck. Medan han gnuggar sig i ögonen försöker jag förklara att om han sover på nätterna istället så blir han piggare. - Nä-ä! Din envisa lilla.... ARGH! Nu ska jag sova på soffan en stund. Bara för att jag kan!