En paus i allt det tråkiga. Eller, jag menar... industrialismen är jätteintressant! Jooo, jag lovar! Hur kul låter inte detta: "När man tittar på olika länders industrialisering brukar man skärskåda fyra faktorer; arbetskraft, råvaror, kapital och teknik. Diskutera dessa faktorer och beskriv kortfattat vilken roll dessa faktorer spelade".

Sonen gillar att fota. Han fotar ALLT. Senast jag gick igenom bilderna i digitalkameran var där bilder på skräp, hans kläder, mina armar när jag satt vid datorn och allt möjligt. Idag ville han fota mig, efter att jag försökte fota honom. Det gick förresten inte alls, han är ju inte stilla för en sekund. Endast lite assistans med den sega knappen behövdes, annars har han fotat själv. Han är så teknisk min unge. Bilden blev ju inte så bra, för hur lätt är det när man är två och när modellen ser ut som en levande död? Se:

låt + ögongodis:

Idag kan nog räknas som den konstigaste skoldagen ever, och då räknar jag ändå med de tolv första åren också.
I tio minuter hann vi ha lektion, innan frågan ställdes.

Läraren skulle prata om periodiska systemet. En tjej förstod inte riktigt vilka som som var perioder och vilka som var grupper och frågade då om det. Läraren fick något av ett nervsammanbrott eller något.
Hon sa att vi är ute att leta efter fel, att kritisera henne och att det är inte så lätt att stå där framme med alla kritiska blickar riktade emot sig.

Tjejen sa att hon måste ju få fråga om hon inte förstår. Men läraren sa bara igen att det inte är så enkelt och att det är något med klassen som gör henne nervös. Att hon börjar skaka och bara säger mer fel.
"Prova att själva stå här framme, det är inte så lätt."
Tjejen blev irriterad till slut och sa att då kan man ju låta bli att fråga i fortsättningen och så kan alla sitta som frågetecken.

Till slut sa läraren att hon skulle gå ut en stund, att hon inte klarar av att göra det här just nu.
Okej...? I klassrummet rådde total tystnad i ungefär fem minuter. Då kommer hon in igen och säger att hon inte kan göra det här idag, att hon har pratat med rektorn och att vi kan gå hem.

En konstig dag.

Min grabb måste ha två personligheter eller något. Ena sekunden är han trotsmonstret från helvetet, för att i nästa stund komma för att kramas och pussas. Nu ikväll låg han i sin säng och läste och jag låg i min. Så säger han: - Mamma, jag vill mysa med dig. - Bara en liten stund, det är dags att sova, säger jag. Han tar sin kudde och kommer över. Riktigt nära kryper han och lägger armen om mig och så viskar han: - Jag saknade dig mamma. Sen får jag en puss på näsan och så ligger vi tysta och bara myser...

Efter bastun gick jag in i vardagsrummet för att leta efter en tröja.
Sonen, som sitter i soffan och tittar tv, tittar snabbt på mig och säger sen:
- Snygg mamma!

Hihi! Han är så snäll min pojke.

Eftersom det är Fars Dag så lovade jag pappan en sovmorgon. Dumt att sitta uppe till två på natten då, när man vet att grabben vaknar innan fan själv. Man kan inte vara smart jämt (här undanbedes taskiga kommentarer). Han vaknade redan vid sex, som vanligt när jag lovat att kliva upp, men som genom ett under lyckades jag få honom att somna om! De magiska orden "sov nu, det är mitt i natten" brukar bara funka när pappan uttalar dem, inte jag. Jag hade tänkt ge pappan frukost på sängen, men risken är överhängande att jag ligger och snarkar i soffan när han vaknar. Förresten är pappan dålig på att äta frukost ändå, så jag skippar det nog. Och så måste jag ju skicka en kram till min egen pappa!

Jag måste se denna film alltså: