Idag var det föreläsning i skolan igen. Fast den här gången var det faktiskt intressant. Vi fick besök av en Hare Krishna-munk som kom och berättade lite. Jag kan erkänna direkt att jag har haft väldigt mycket negativa tankar om Hare Krishna. Jag vet inte riktigt varför, om jag ska vara ärlig. Det är lustigt hur två timmars föreläsning kan förändra det man har tänkt i flera år. Jag är glad att jag fick veta mer om Hare Krishna. Imorgon är det mer föreläsningar, men inte av den intressanta sorten. Jag skulle ha fått sluta 11.35 imorgon, men på grund av någon bank-typ som ska prata om ekonomi så slutar jag först 15.20 eller något sånt. Fy tusan.

Det ska väl vara en första gång för allt, antar jag. Idag var det en snubbe som stötte på mig på gymmet. Låter väl inte helt fel, i och för sig, men det var det. Jag vill vara ifred på gymmet, särskilt när jag stretchar. Han började prata med mig när jag satt och försökte träna mina knappt existerande magmuskler. - Hej. - Hej. - You speak english? - Yes. Försökte ignorera, kanske skulle han fatta att jag inte ville snacka. Men nä. - You workout every day? - No, maybe three times a week. Bytte maskin. Fattar han nu då? Nå nä. - Do you leeh hee i käää. Jag hörde inte ett ord. - Huh? - Do you live here in Kiruna? - Yes. Så drog han iväg en stund men kom tillbaka när jag satt och stretchade. - You want to be flexibel? - Ehh... yes. Nu är han ju obehaglig. Jag säger inget och han går. När jag reser mig upp ser jag att han står och tittar. Då rusar jag nästan mot omklädningsrummet. Lämna mig ifred när jag tränar! Särskilt om du är läbbig.

Dagisbilderna kom idag! Det gick himla fort ju. Han sitter så sött och fint på gruppbilden och porträttbilden blev jättebra. Måste nog beställa extra kopior så man kan skicka runt till tjocka släkten. Min gullunge!

Idag var det dags att besikta grabben, så vi har tagit det lugnt och har bara myst idag.
Vi tog bussen till sjukhuset och det tyckte ju grabben var en höjdare förstås.

Treårskontrollen gick bra. Bvc-tanten var så imponerad av mitt lilla barn, han var så duktig. Hon sa att han kanske blir ett litet geni.Han är 91 cm lång, och väger 13.3 Jag sa att jag tycker att han är så liten och mager, men han följer visst sin kurva och hon sa att jag inte behöver oroa mig. Att han äter dåligt är nog övergående, trodde hon.

Sen promenerade vi hem. Vi hade ju kälken med oss, så det gick fort ändå. Jag tog t.o.m en omväg så vi kom till en backe som vi kunde rejsa i. Vi swoschade ner och när vi stannat så konstaterade han bara att:
- Det var en liten backe.

Vi smet in på Ica också och köpte lite gott bröd till lunch. Grovt bröd med sallad, paprika, grillad kyckling och Icas vitlöksklegg.... Mums! Grabben åt allt utom kycklingen, han har fått för sig att han inte tycker om.

Nu sitter vi nedbäddade tillsammans i soffan och tittar på Små Einsteins. Det är myyyyys!

Jag var ju bara tvungen att yearbooka sonen också.

Behold! Grabben 1988:

Igår kom Sofia och Jenny förbi för en spelkväll. Det blev Cluedo i vanlig ordning, och så testade vi Superfrågorna också. Jag varnade och sa att det var tråkigt, men de trodde mig först efter att vi spelat. Nåja.
De hade med sig pärlor till grabben, som såklart blev överförtjust. Han älskar verkligen Sofia. Hon fick en godnattpuss, efter mycket bråkande. Han ville nämligen att HON skulle byta blöja på honom, HON skulle borsta hans tänder och HON skulle natta honom. Man kan inte få allt.
Hon skulle kanske komma nästa helg och baka pepparkakor med oss. Jag vet en grabb som kommer vara överlycklig då.

Idag har jag varit duktig och fixat lite grejer. Jag kom äntligen iväg och bokade tid för make-up kurs och en ansiktsbehandling. Jag fick presentkort när jag fyllde år, så det tog sin lilla tid. Men bättre sent än aldrig. Snart fyller jag ju år igen...
Bokade tid för en hudanalys också. Det var ju gratis, så varför inte?

Imorgon ska kisen vara ledig från dagis. Han ska på treårskontroll på BVC nämligen. Det ska bli spännande att höra vad de säger om mitt lilla underbarn.

Och jo, besöksrekord på bloggen idag. Kul att så många fick se mitt vackra tryne a la 1978...

Haha, jag var ju tvungen att testa det Eve hade gjort på sin blogg, så nu har jag yearbookat mig själv. Hade ingen bra bild, så det blev inte så bra som Eves bild, men skitsamma.
Skåda, Sofie anno 1978 (jag dör!):

Mamma har fått för sig att jag krymper. I mitt pass står det att jag är 170 lång.
Efter att jag varit gravid och på grund av oexisterande muskler, antar jag, så mätte jag endast 168 eller nåt sånt när vi mätte oss hemma hos mamma för nåt år sedan.
Igår gissade mamma att jag var 166.
Hur mycket kan man krympa egentligen?

Nä. I morse fick jag hjälp av R och så mätte vi mig. Jag vägrar acceptera att jag har krymt fyra centimeter innan jag ens är i närheten av ålderdomens höst. Prick 170 mamma! PRICK 170!