Jag misstänker att min son är en smula hysterisk och schizofren. Han kan börja störtböla av minsta lilla grej. Som när vi skulle upp på stan idag. Han började gråta och snyftade fram att han ville ha sin pingvin med sig. Jag: Det är väl klart att Pingu får följa med. Sonen: Nä, jag vill inte det! Jag: Nänä, du behöver inte om du inte vill. Sonen: Jag vill ha med min pingvin! Till slut fick han följa med i alla fall, men inte på stan. Pingu fick vänta i bilen. Jag klarar inte av gnäll. Jag blir tokig! Andra mammor verkar ha utrustats med världens tålamod, men jag glömdes nog bort. Han har även grinat efter Mimma idag. - Jag vill ha Mimma! - Vem är det? - Det är min bebis! Jag vill ha Mimma! Sonen fick tag på lite choklad idag minsann och satt och grisade i soffan när jag kom in i vardagsrummet. Händerna var täckta av choklad och när han tittade på mig log han ett saligt choklad-leende och sa:- Jag är kladdig! Jag bar honom till toaletten och spolade av hans händer samtidigt som jag förklarade att man inte får grisa sådär. När vi kommer tillbaka till vardagsrummet säger han: - Mamma, man får inte grisa med choklad. Det kommer blod då!

 

zappalainen

1 december 2008 06:56

Det hela är enkelt. Han är i "trots"åldern. Alltså känner han att han måste säga emot,oavsett vad han vill egentligen.

http://zappalainen.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...