Jag misstänker att min son är en smula hysterisk och schizofren. Han kan börja störtböla av minsta lilla grej. Som när vi skulle upp på stan idag. Han började gråta och snyftade fram att han ville ha sin pingvin med sig. Jag: Det är väl klart att Pingu får följa med. Sonen: Nä, jag vill inte det! Jag: Nänä, du behöver inte om du inte vill. Sonen: Jag vill ha med min pingvin! Till slut fick han följa med i alla fall, men inte på stan. Pingu fick vänta i bilen. Jag klarar inte av gnäll. Jag blir tokig! Andra mammor verkar ha utrustats med världens tålamod, men jag glömdes nog bort. Han har även grinat efter Mimma idag. - Jag vill ha Mimma! - Vem är det? - Det är min bebis! Jag vill ha Mimma! Sonen fick tag på lite choklad idag minsann och satt och grisade i soffan när jag kom in i vardagsrummet. Händerna var täckta av choklad och när han tittade på mig log han ett saligt choklad-leende och sa:- Jag är kladdig! Jag bar honom till toaletten och spolade av hans händer samtidigt som jag förklarade att man inte får grisa sådär. När vi kommer tillbaka till vardagsrummet säger han: - Mamma, man får inte grisa med choklad. Det kommer blod då!

Nu har jag ont i ryggen efter att ha strukit gardiner och dukar. Inte för att det gjorde någon större skillnad eftersom mitt strykjärn är cp, men rätt ska vara rätt. Nu är det i alla fall lite jul i mitt lilla hus och nu tar jag kväll. Ska lägga mig i soffan och läsa Aftonbladet och bara slappa en stund innan det är dags att bråka med grabben. Här är då mitt kök. Dukarna vann vi på Kombilotteriet, visst är de fina? Och ja, jag är medveten om att det inte är några ljus i adventsljusstaken...

Sonen och jag julpyntar för fullt, och för varje sak vi ställer fram känner sig sonen tvungen att förklara för mig att "mamma, det är för julafton".
Jag säger att jag vet det, och då klappar han mig på handen och säger "bra, mamma".
Det är tur att jag har någon som håller koll och ordning på mig.