Mamma har fått för sig att jag krymper. I mitt pass står det att jag är 170 lång.
Efter att jag varit gravid och på grund av oexisterande muskler, antar jag, så mätte jag endast 168 eller nåt sånt när vi mätte oss hemma hos mamma för nåt år sedan.
Igår gissade mamma att jag var 166.
Hur mycket kan man krympa egentligen?

Nä. I morse fick jag hjälp av R och så mätte vi mig. Jag vägrar acceptera att jag har krymt fyra centimeter innan jag ens är i närheten av ålderdomens höst. Prick 170 mamma! PRICK 170!

Jaha, då ska vi se här om jag hittar några spännande bilder.
Jag fotade mest flumbilder bara, och mest på syster och grabben.

Vi börjar väl med en bild på världens sötaste unge. Jag får nästan hål i tänderna.


Fast jag tror att under det söta yttre finns den där ondskan som han har ärvt av mamman sin:



Han ville att jag skulle vara ledsen, så han kunde trösta mig. Jag fick låtsasgråta och då pussade han mig på pannan, på näsan, på kinderna och på munnen.



Servettringar funkar minst lika bra som nåt man kan kika med.



Mommo och syster min testar också:



Jag och plastsyster hade roligt iaf.



Hur kan man vara såhär söt???



Det var en superrolig kväll!

Ikväll ska grabben sova hos mommo, för vi ska iväg på 40-årsmiddag. R's syster fyllde ju 40 i tisdags, så vi ska fira henne lite i efterskott.
Ha en bra kväll, det ska jag ha! Igen.