Okej, nu är jag på bättre humör.
Funderar på att baka äppelpaj kanske. Ska ringa mama och fråga om de vill komma och fika. Förutsatt att de köper med sig lite marsansås förstås...

Sonen må vara på rätt bra humör, men jag är det icke. Han driver mig till vansinne med sitt stökande och hur han ändrar sig hela tiden. Han ska ha yoghurt men när man har dukat fram ska han ha mjölk istället. Man häller upp mjölk och så ska han ha flingor också. Man häller flingorna i mjölken men då blir han sur för han vill inte ha flingor... Sen när han väl äter grisar han mer än han äter. Mjölk och flingor hamnar på bordet och stolen. Och sen, när man står där på knä och torkar så kommer han och klappar en på axeln och säger: - Duktig mamma. Jag blir galen. Mer än vad jag redan är alltså... Ojoj, jag säger bara det, hämnden är ljuv... Gissa om grabben kommer få städa när han blir större. Jävlar alltså.

Grabben vaknade och var på bra humör direkt. Skönt, ombyte förnöjer verkligen. Han hämtade min morgonrock och klättrade upp i sängen och sa: - Nu kommer jag! Han kastade sig i min famn och när han låg ner så pussade jag honom på magen. Då skrattade han och sa: - Sluta, lilla busmamma! Han är så söt.