Sonen gillar att fota. Han fotar ALLT. Senast jag gick igenom bilderna i digitalkameran var där bilder på skräp, hans kläder, mina armar när jag satt vid datorn och allt möjligt. Idag ville han fota mig, efter att jag försökte fota honom. Det gick förresten inte alls, han är ju inte stilla för en sekund. Endast lite assistans med den sega knappen behövdes, annars har han fotat själv. Han är så teknisk min unge. Bilden blev ju inte så bra, för hur lätt är det när man är två och när modellen ser ut som en levande död? Se:

låt + ögongodis:

Idag kan nog räknas som den konstigaste skoldagen ever, och då räknar jag ändå med de tolv första åren också.
I tio minuter hann vi ha lektion, innan frågan ställdes.

Läraren skulle prata om periodiska systemet. En tjej förstod inte riktigt vilka som som var perioder och vilka som var grupper och frågade då om det. Läraren fick något av ett nervsammanbrott eller något.
Hon sa att vi är ute att leta efter fel, att kritisera henne och att det är inte så lätt att stå där framme med alla kritiska blickar riktade emot sig.

Tjejen sa att hon måste ju få fråga om hon inte förstår. Men läraren sa bara igen att det inte är så enkelt och att det är något med klassen som gör henne nervös. Att hon börjar skaka och bara säger mer fel.
"Prova att själva stå här framme, det är inte så lätt."
Tjejen blev irriterad till slut och sa att då kan man ju låta bli att fråga i fortsättningen och så kan alla sitta som frågetecken.

Till slut sa läraren att hon skulle gå ut en stund, att hon inte klarar av att göra det här just nu.
Okej...? I klassrummet rådde total tystnad i ungefär fem minuter. Då kommer hon in igen och säger att hon inte kan göra det här idag, att hon har pratat med rektorn och att vi kan gå hem.

En konstig dag.