Min grabb måste ha två personligheter eller något. Ena sekunden är han trotsmonstret från helvetet, för att i nästa stund komma för att kramas och pussas. Nu ikväll låg han i sin säng och läste och jag låg i min. Så säger han: - Mamma, jag vill mysa med dig. - Bara en liten stund, det är dags att sova, säger jag. Han tar sin kudde och kommer över. Riktigt nära kryper han och lägger armen om mig och så viskar han: - Jag saknade dig mamma. Sen får jag en puss på näsan och så ligger vi tysta och bara myser...

Efter bastun gick jag in i vardagsrummet för att leta efter en tröja.
Sonen, som sitter i soffan och tittar tv, tittar snabbt på mig och säger sen:
- Snygg mamma!

Hihi! Han är så snäll min pojke.

Eftersom det är Fars Dag så lovade jag pappan en sovmorgon. Dumt att sitta uppe till två på natten då, när man vet att grabben vaknar innan fan själv. Man kan inte vara smart jämt (här undanbedes taskiga kommentarer). Han vaknade redan vid sex, som vanligt när jag lovat att kliva upp, men som genom ett under lyckades jag få honom att somna om! De magiska orden "sov nu, det är mitt i natten" brukar bara funka när pappan uttalar dem, inte jag. Jag hade tänkt ge pappan frukost på sängen, men risken är överhängande att jag ligger och snarkar i soffan när han vaknar. Förresten är pappan dålig på att äta frukost ändå, så jag skippar det nog. Och så måste jag ju skicka en kram till min egen pappa!