Jag fick rymma från min stalker idag. Nästan i alla fall.
Jag kom tidigt till skolan och satt och lyssnade på musik i rasthallen. Precis när jag ska gå upp till klassrummet kommer hon ner och går förbi mig. Jag anar att hon säger hej, men jag har ju musik i öronen så jag hör minsann ingenting och säger ingenting tillbaka.
Jag tror att jag har undkommit när jag kommer till klassrummet och sätter mig ner. Lyssnar på lite mer musik men bestämmer mig ändå för att stänga av, lektionen börjar ju snart ändå.
Och så har hon smugit dit, den tysta lilla vesslan och står plötsligt i dörröppningen.
Hej, säger hon med sin basiga och konstiga röst, vad har du nu?
Samhälls, svarar jag kort och då smyger hon iväg igen, lika tyst som när hon kom.  Hon är nästan lite läskig ibland.

 

Jennie

23 oktober 2008 13:55

Mäh....vad är det för en skummis då?

http://2vuxna2barn.bloggagratis.se

 

peka

23 oktober 2008 14:00

Hon kanske är lite kär..i dig. moahahaha

 

zappalainen

23 oktober 2008 16:47

Be nice, hon verkar väldigt ensam o vilse. Va barmhärtig, kanske hon räddar dig ur en knipa en vacker dag. det kostar så lite att vara vänlig!

 

Katja

24 oktober 2008 12:42

Nu vet jag ju inte vad det är för typ, men det kanske är en riktigt ensam typ. Så var lite snäll, så kommer du känna att du gjort något för en medmänniska!

 

nina

24 oktober 2008 16:43

hon kanske vill prata å vara snäll liksom varför skulle hon va en stalker?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...