Jag och maken har tittat på en film såhär på kvällskvisten. 'På smällen'. Efter allt jag läst och hört trodde jag att den skulle vara jätterolig, och visst hade den väl sina stunder... Men mest var den bara seg. Riktigt seg. Lite besviken är jag faktiskt. Jag ville ju skratta lite, så gott det nu går med min stackars plågade käke. Tänkte försöka somna utan smärtstillande, får se om det går. Nu ska jag försöka borsta tänderna. God natt!

Bedövningen släppte till slut. Efter sisådär 4½ timme. Det gjorde inte farligt ont då heller, men eftersom vi skulle åka och handla så tog jag tabletter ändå. Skönt att slippa ha ont, även om jag är lite av en självplågare. Oftast tar jag inte smärtstillande.

Jo, vi har ju inredningsproblem av stora mått.
Vi har två vardagsrum, fastän det är ett jättestort egentligen. Men i alla fall, det främre vardagsrummet vill vi ha som matsal och det andra som ja, vanligt vardagsrum. Men i det bakre vardagsrummet har vi en stor fet jävla kamin som saboterar alla våra planer. Har någon nåt förslag?
Min äkta hälft har en liten skiss på sin blogg, om ni vill kika.. Den finns här. Kom gärna med tips och idéer (som du, min kära moster), vi har helt slut på idéer. Skulle inte vara helt fel att få hit Simon och Thomas eller några andra händiga typer.

Min AF-tant ringde precis. Försäkringskassan hade inga problem med att jag skulle gå skola. Så på onsdag är det dags! Shit. Jag hoppades nästan på att de skulle säga nej, så jag skulle komma lätt undan, men samtidigt känns det ju hur kul som helst! Jag hoppas verkligen att det kommer funka. Jag vill känna nångång att jag också klarar av något. Jag vill inte alltid vara svag och rädd och den som aldrig fixar något. Helvete också.

Ska man försöka komma på någon fördel med att må dåligt så skulle det väl vara att man lär känna sig själv jävligt bra. Ska man sen se någon nackdel med fördelen så är det väl att man lär känna sig själv för bra, att man känner för mycket. Man lär sig vad som är jobbigt, och sen är det som alltid lika jobbigt, på nåt sätt. Det är svårt att förklara.

Det märks att något jobbigt är i görningen. Jag är lättirriterad och fräser åt både man och barn. Jag tänker för mycket, men samtidigt inte alls. Det är lättare att vara tom, att inte tänka så mycket. Men sen kommer det tillbaka och jag blir arg och irriterad igen.

Det stör mig. Alla dessa automatiska tankar som sitter så djupt rotade att jag inte ens märker att jag tänker dem. Det kommer inte att gå. Det är för jobbigt. Tänk om jag inte klarar av det? Jag kommer bara bli besviken.
Jag måste verkligen anstränga mig för att tänka positivt, och det är faktiskt jobbigt.

När jag för en gångs skull tänkte kika inne på Familjeliv, ja då går det inte! Vad man är klickar på så blir det "Sidan kan inte visas". Morr.
Har någon annan samma problem, eller är det bara hos mig den är dum?

Vad tusan, det där gick ju hur smidigt som helst!
Massa bedövning, lite lirkande och så var tanden ute - och allt på mindre än en kvart!
Vad var det jag oroade mig för, haha?

Bedövningen har dock inte släppt än, såhär fyra timmar efteråt. Det börjar kännas lite... läskigt nu.

Bara drygt tre timmar kvar. Håhåjaja... Försökte ringa dagis nyss, för att säga att grabben inte kommer idag, men deras telefon är fortfarande avstängd sen semestern! Hans avdelning har varit stängd hur länge som helst, och jag har ingen aning om vad de pysslar med. Har inga nummer till någon annan avdelning heller. Jaja, nåt hittar jag väl på, men de lär ju märka att han inte kommer.. :-P Nu vill grabben ha nåt att äta. Och jag med. Det får bli en ordentlig frukost, för sen har jag väl för ont för att lyckas äta. Ajökens!