Jag har inte behövt natta mitt barn på en evighet, det har en snäll make tagit hand om (jag har dessutom fått sovmorgon varje morgon denna vecka!) Men idag hade maken andra planer så då fick jag gott natta mitt barn själv. Och jag är värdelös på det. Barn är inte dumma, och grabben vet att jag inte har hjärta till att vara lika hård och bestämd som fadern hans. Detta utnyttjar han ju förstås så gott han kan, men till slut får mesmamma också nog och sätter ner foten. Idag lyssnade han faktiskt redan efter kanske femte gången.. Det tar sig!

Och jo, en bild som utlovat på min bror när han var på svensexa. Stilig, inte sant?

Jag känner verkligen av den nu. Hela nästa vecka är ett stort stressmoment och jag känner hur hela min kropp liksom ställer in sig på att fly. Jag hatar att vara såhär nervös och rädd, varför kan jag inte få vara som alla andra? Jag funderar faktiskt på det här med medicin.. Inte för att jag mår dåligt längre utan just för stressen. Jag pallar inte. Jag blir så stressad att jag får magkatarr! Och för.. ingenting, liksom. Man ska klara av livet utan att må såhär. Jag vill inte bli stressad över saker som är.. småsaker egentligen. Jag börjar må så dåligt att jag får ont i magen och känner mig konstant illamående. Jag kan knappt äta och knappt sova. Jag hatar det, jag vill vara normal!

Vi träffades på stan idag, vi gamla klasskompisar och en till bekant. Vi satt och fikade och pratade i över en timme. Det var jättekul ju! Jag har saknat mina klasskompisar massor. De var anledningen till att jag ens orkade gå till skolan överhuvudtaget. Imorgon ska de komma hit! Hem till mitt lilla hus. De vill se hur jag bor och de vill träffa grabben. Trevligt ska det bli! Så imorgon är det städning som gäller. Det behöver inte bli kliniskt rent, bara jag slipper skämmas ögonen ur mig..