Jag drömde en så underbar dröm för någon natt sedan. Jag satt i en bil med någon, jag minns inte vem, och pratade. Plötsligt ser jag att min farfar står alldeles bredvid bilen. Jag kastar mig ut ur bilen och slänger mig om hans hals. Allt är jätteljust omkring oss och det finns bara vi och det känns som att vi kramas hur länge som helst. Vi pratar, men utan att öppna munnen. Han säger att det är länge sen vi sågs sist men nu är han här. Jag säger att jag har saknat honom. Jag känner att han är glad nu, att han mår bra och han gör mig lycklig. När jag vaknade sen var jag alldeles varm i kroppen, och jätteglad. Jag tycker jättemycket om att drömma om min farfar. En gång drömde jag att vi satt i hans kök och pratade medan han lagade mat åt mig. Jag blir fortfarande glad bara jag tänker på den drömmen. Jag kom på senare under dagen att nu i augusti är det fyra år sedan han gick bort. Vi hade inte så bra kontakt, och jag vet att han inte var världens bästa människa. Men alla begår misstag. Man är inte sina misstag. Jag älskade, och älskar, min farfar. Tack farfar för att du kommer till mig i mina drömmar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...