Moster foster och kusiner - kommer ni upp till festivalen? Så jag vet om jag ska bli alldeles till mig och glad, eller om jag ska bli ledsen och gråta en skvätt..

Fick en efterlysning på bilder, så här kommer det lite bilder från Operation altan/trädgård.

Arbetet fortskrider. Det går inte fort, men det går framåt.
Förhoppningsvis får vi de höga stolparna idag eller imorgon, och då kan det nog snart bli färdigt!



Adde hälpte till att mäta allt. Mamma är 70, tydligen.

Och jag har visserligen inte så gröna fingrar, men om inte annat så
kanske man får det, bokstavligen, av att pyssla lite mer i trädgården.

Igår fick vi låna brorsans Wii Fit. Och jäklar vad det är kul!
Yoga var riktigt roligt, och jag är "yoga master", hehe. Your posture is fantastic! Tackar och bockar!


... Nu måste jag ju spela lite.

Jag har sovit som en klubbad säl nästan hela natten. Men jag har drömt en lång, lite jobbig dröm.
Jag minns inte av vad, men jag var döende. Jag hade inte mycket tid kvar, och jag höll på att skriva avskedsbrev och jag träffade folk för sista gången och kramades och grät. Jobbade visst på ett dagis av någon anledning, och jag var dit och kramade alla och sa att jag skulle åka bort ett tag osv.
Helt deprimerande. Kanske en liten påminnelse om att man ska visa vad någon betyder för en innan det är för sent?

Så, till alla jag känner - ni vet väl att jag älskar er? Pussar och kramar!

I lördags var vi ut med Linda och Stefan.
Adrian skulle därför sova hos mormor. Redan när jag sa det så utbrast han: Jaaa! så jag antog att det inte skulle bli några större problem.
Vi kom dit och satt en stund innan vi skulle hem. Adrian deklarerade glatt att "Adrian stanna ensam" och vi fick någon oengagerad puss och vinkning innan vi for och ett glatt "hejdå".
Han hade sovit hela natten och allt hade gått finfint. Skönt det.
Det hade gått så bra att det lät såhär när vi kom för att hämta honom, där vid 13-tiden (jag fick sova till 12! när hände det senast??!):

Jag: Heej!
Adrian: Nä!
Jag: Det är dags att åka hem nu.
Adrian: Nä, Adrian stanna ensam.
Jag: Ska du stanna?
Adrian: Åka hem DU!

Adrian älskar alla där borta på Ängsvägen. Imorse sa han att han MÅSTE åka till mommo, men jag sa att mommo jobbar.. Då gick han med på att åka till dagis istället.