De blir sura och upprörda över så roliga saker.
Som när Adrian sitter i famnen och helt plötsligt blir jätteledsen - för han vill ju sitta i famnen! Eh?

Idag när vi promenerade hem från dagis blev Adrian sur på skuggan.
Min skugga var tydligen hans, men att stå på den fick den ju inte att stanna kvar.. Sen blev han sur på sin egen skugga, som ju satt fast i hans fötter hela tiden!

Jag är en snäll och bra mamma - jag garvade bara åt honom.

Idag kom jag mig äntligen iväg till gymmet, efter ganska precis tre veckors frånvaro.. Nu känner jag mig liiite duktigare, men det kommer nog att krävas ett gympass till, eller fem, innan jag känner mig riktigt duktig igen.

Kan ju säga att det kändes att jag inte tränat på ett tag. Plus att jag testade en lite ny strategi. Efter lite råd från Tjejmilscoachen (mamma) och från min träningstidning, så tänkte jag försöka simulera att springa ute, och att ta det lite lugnt så man kanske orkar längre.
Jo, tjena. Enligt tidningen ska man ha lätt lutning på löpbandet för att simulera ett utomhuspass. Jäklar vad mycket tyngre det blev! Det var som att börja om från början - jag fick slita för att komma upp i 20 minuter och undra om jag ens sprang halva tiden?
Tur att det finns lite tid kvar att träna ännu. Jag SKA klara det!

Snart kan man förhoppningsvis börja springa ute också. Jag längtar! Ska bli roligt att springa ute i skogen med mama.

Min onda sida har jätteroligt nu

Ibland blir det verkligen inte som man hade tänkt sig.

Idag hade jag planerat in ett gymbesök och en runda fönstershopping på stan med Eve. Men nej. Istället fick vi långväga besök från Karlstad, så morgonen spenderades med städning, dammsugning och att skura några äckliga golv. Mitt under städningen ringer de från dagis och säger att Adrian inte alls är pigg och att han har feber och att vi måste hämta. Suck.

Men det var som jag trodde - snarare ett fall av trött fröken än av trött unge. 37,3 kallar de alltså feber, och nog var han pigg och glad när han kom hem. Nåja, mysigt att vara tillsammans ibland ändå.
Men ja, vi får se hur natten går men nog tror jag att det blir dagis igen imorgon.

Nä, det blir sällan som man tänkt sig.

Har varit lagom hurtig idag. Inte nog med att jag har städat toaletten, skurat en massa golv, tvättat kläder och tagit hand om Addeman - jag har bakat också! Kladdkaksmuffins. Visst låter det gott? Det var det också.
Adrian hjälpte till såklart, med lite mer än vad man vill. Allt skulle petas i, och att andas ut genom näsan i en hög med mjöl så det flög överallt, det var minsann jätteroligt. Självklart har han även hjälpt mig slicka skålen (även om gottegrismamma tog det mesta själv). Såhär ser man ut när man har hjälpt mamma baka:

Igår glömde jag av någon outgrundlig anledning kälken hemma när jag skulle hämta Adrian. Jag skyller på stress, senilitet och hög ålder.
Men ungen var glad och hade ingenting emot en promenad.
Kolla så söt man kan vara med sin ryggsäck:

rolig typ! Markus Birdman:

Ännu en kul typ från ett av mina favoritprogram:

Igår döptes då Charlie och Tove. Gulliga söta små bebisar, men Elias var nog sötast av alla. Han hade minsann packat sin lilla lackväska med pixiböcker, en kikare och två potatisar! Jepp, potatisar. Elias är nog en av världens coolaste, sötaste och roligaste ungar. Undrar vart han fått det ifrån? *asg* Nä, Eve jag bara skojar såklart.. Det är ju från.. öhh.. din mommo!

Syster är här och ugglar. Hon vill spela Xbox så det blir väl det snart. Tänkte storstäda idag, men jag bar undan tre kartonger och sen tog det stopp. Det är farligt att pausa i soffan! Inte bra ju. Men bättre än att inte plocka något alls ju...

Fridens liljor och gå med gud och sånt..