Nu är undergången nära, eller nåt. Mitt hjärna har fått totalt psykbryt/tuppjuck/härdsmälta.

Av någon anledning verkar min hjärna tro att jag helt plötsligt ska vara vänsterhänt. Jag vet, det är helt skumt.
Tror det började för någon vecka sen eller så, då jag märkte att jag börjat göra saker med vänster hand. Saker som jag annars gör med höger.. Självklart kommer jag inte på något bra exempel, förutom just det som hände idag då.

Middag. Korv och makaroner ska intagas med gaffel.
Något känns lite skumt och det är nästan nästan nästan så att jag hör hur högerhanden ropar till vänsterhanden:
-Du, det går inte så bra det där va?
Nä, just det. Att sitta och försöka pricka makaroner med gaffeln med vänsterhanden när man inte är vänsterhänt, det är inte så enkelt faktiskt.

Jo. Jag har börjat borsta tänderna med vänsterhanden. När jag lagar mat har jag börjat röra om med vänsterhanden. Tur att min hjärna inte är så cp att den hackar lök med vänsterhanden...

När jag börjar skriva med vänster hand istället för höger - då lägger jag in mig på psyket eller nåt.

De blir sura och upprörda över så roliga saker.
Som när Adrian sitter i famnen och helt plötsligt blir jätteledsen - för han vill ju sitta i famnen! Eh?

Idag när vi promenerade hem från dagis blev Adrian sur på skuggan.
Min skugga var tydligen hans, men att stå på den fick den ju inte att stanna kvar.. Sen blev han sur på sin egen skugga, som ju satt fast i hans fötter hela tiden!

Jag är en snäll och bra mamma - jag garvade bara åt honom.

Idag kom jag mig äntligen iväg till gymmet, efter ganska precis tre veckors frånvaro.. Nu känner jag mig liiite duktigare, men det kommer nog att krävas ett gympass till, eller fem, innan jag känner mig riktigt duktig igen.

Kan ju säga att det kändes att jag inte tränat på ett tag. Plus att jag testade en lite ny strategi. Efter lite råd från Tjejmilscoachen (mamma) och från min träningstidning, så tänkte jag försöka simulera att springa ute, och att ta det lite lugnt så man kanske orkar längre.
Jo, tjena. Enligt tidningen ska man ha lätt lutning på löpbandet för att simulera ett utomhuspass. Jäklar vad mycket tyngre det blev! Det var som att börja om från början - jag fick slita för att komma upp i 20 minuter och undra om jag ens sprang halva tiden?
Tur att det finns lite tid kvar att träna ännu. Jag SKA klara det!

Snart kan man förhoppningsvis börja springa ute också. Jag längtar! Ska bli roligt att springa ute i skogen med mama.