Adrian har varit hemma från dagis hela veckan. Idag bestämde jag mig för att det var dags att gå tillbaka.

I måndags var han hemma pga misstänkt förkylning och halsont, men han var pigg och glad under hela måndagen. Sen har han varit hemma tisdag och onsdag pga ren slöhet från min sida. Det är skönt att få sova på morgonen ju!

Men idag var det då dags. Vi höll på att gå varandra på nerverna igår.
Adrian ville inte alls.
"Nä mamma, inte dagis. Dagis imorgon!"
Men jag behövde bara brottas litegrann, inget större bråk när kläderna skulle på. Sen gick vi ut genom dörren och då var han vanliga glada Adrian igen. Jag tror han har saknat sina kompisar litegrann.

Jag har inte varit till gymmet på en vecka, och det börjar kännas. I huvudet alltså. Känner mig nästan lite nere, och så känner jag mig dålig för att jag aldrig hinner komma iväg. Jag längtar efter att få röra på mig!

Jag har tid hos min psyk-tant klockan 11. Funderar faktiskt på att promenera dit. Skippa bussen och få lite motion istället, medan man lyssnar på bra musik. Det är ju bara så härligt. Om jag råkar vara lite mindre senil för en stund så kanske jag kommer ihåg stegräknaren också.

Sen klockan 14 har jag tid hos AF. Känns nästan lite nervöst. Jag har inte bestämt mig om RMK ännu heller.. Jag drar ut på det så länge som möjligt, eftersom det känns så jobbigt att börja arbetsträna igen.
Så fort jag måste hinna någonstans, eller har många saker att göra, känner jag av min stressmage igen. Jag är så orolig för hur det ska gå med arbetsträningen då... Suck.

Nu ska jag lira lite Guitar Hero Rocks The 80's innan jag knallar iväg. Låtar som jag kämpat med som en gnu förut, klarade jag på första försöket igår. Äntligen låste jag upp en ny låt, bara för att besviket konstatera att jag misslyckades efter 98%..... Slutet var helt sjukt. Nåja, jag kämpar envist vidare. Trägen vinner!