Idag ska jag ha möte med min AF-tant och en arbetsterapeut. Det här är nog mina sista dagar på "Jobbvägen". Jag har redan förlängt tiden en gång, och det känns nu som att det inte finns nåt kvar att göra här.
Känns trist för jag trivs ju här, och det är skönt att ha en sysselsättning och inte bara sitta hemma. Men samtidigt är det skönt, för då kanske jag kan vara hemma ett tag och se om den här inre stressen kommer av sig litegrann.

Jag ska prata med min AF-tant om en paus. Om vad hon tycker och tänker och tror. Men jag tror att jag behöver det. Den här stressen tar kål på mig.
Jag sover dåligt, jag har ingen matlust, magen har börjat strula och imorse hade jag faktiskt ont i bröstet också (men det är nog mest dålig-vän/människa-ångest). Jag vill ta det lugnt ett tag.

Jag hatar att jag inte klarar av ett vanligt liv. Jag vill ju vara som alla andra och ha ett jobb och ha roliga arbetskamrater att umgås med. Jag vill bidra med något och jag vill tjäna mina egna pengar. Allt det känns så förbannat långt borta just nu, och det gör mig så ledsen. Jag vill inte vara den här svaga, fega lilla skiten som inte klarar nåt.

Det känns som att andra ser ner på mig för att jag är "dålig". Som att man är sämre för att man mår dåligt. Jag har börjat skämmas för mina Malmfältens Psykiatri-besök och att jag ens funderar på att börja medicinera igen. "Du behöver inte sånt." Men om jag faktiskt gör det då? Är jag dålig då? Jag vill inte känna mig dålig och mindre värd! Det räcker med att jag mår dåligt över det som är nu. Jag hatar den här jävla skiten! Jag vill inte mer.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...