Det är alltid så mycket som man vill ha och ha. Aldrig är man nöjd med det man har..

Men en ny soffa vill jag ha. Jag är less på de livlösa soffkuddarna som säckar ihop man sätter sig i soffan.

Längdskidor vill jag ha. Nu har vi ju nära till elljusspåret, men enda färdmedlet är skoter och det ger inte mycket träning och motion.

En cykel vill jag ha, med en sån där cykelvagn till som Adrian kan sitta och slappa i. Man måste ju kunna cykla om somrarna! Plus att det är bra träning också..

Ett piano vill jag ha. Ända sen jag var liten har jag vetat att piano är "mitt" instrument. Det finns nästan inget som skänker mig så mycket ro i själen som tonerna från ett piano.

En ny sänggavel vill jag ha. Den vi har passar inte in i vårt sovrum med snedtak. Och så är jag bara förbenat less på den.

En snygg lampa till vardagsrummet vill jag ha.
Och ett snyggt matsalsbord. Måste bara komma på vilket rum som ska vara vilket, och vart man ska ställa alla grejer..

Nä, det där är bara en bråkdel av allt jag vill ha. Och ständigt kommer man på nya saker. Aldrig är man nöjd..

Begravningen var fin. Det enda som var synd var att det var så kallt, så man frös ordentligt när vi stod ute och kistan sänktes ner. Jag fotade litegrann, men de bilderna är nog tyvärr för stora för bloggen. Ska se om jag orkar fixa det på något vis.

Efteråt bjöds det på god mat, tårta, faktiskt ganska mycket skratt och löjligt många psalmer. Jag visste inte att min gammelfarmor eller vad det nu blir, var så pass troende som hon var. Å andra sidan visste jag knappt nåt. Inte ens hennes andranamn kunde jag.

Under begravningen satt jag och funderade på hur jag vill ha det på min begravning. Jag kom fram till några saker och jag har bestämt mig för att skriva "Sofies begravning - BRUKSANVISNING". Jajamän. Jag vet inte om det blir i kyrkan, men jag vet inte vad det finns för alternativ heller. Men jag vill inte ha psalmer. En låt vet jag vilken jag vill ha.. Måste klura ut lite mer musik. Nåja, ni får ju se när det är dags ;)

Det var roligt att träffa släkten! Det var många där som jag aldrig träffat, eller åtminstone inte kommer ihåg att jag har träffat.. Men mest var där välbekanta, trevliga typer. Det jag förvånades mest över är att jag tydligen har en släkting i Uppsala som visst är polis och är med i insatsstyrkan, och som är svensk mästare i nån kampsport. Tufft. Och så har jag släkt i Kanada! Farmors farbror hade visst flyttat dit när det nu var.

Lite trist att man bara träffar släkten under så tråkiga omständigheter.
Nåja, även om det faktiskt var ganska trevligt - stundtals - igår,  så hoppas jag att det dröjer många MÅNGA ÅR tills nästa begravning!