Igår var det då kalas. Gick finfint tyckte jag, även om öronen kanske tog lite skada av barnaskrikande. Men det är smällar man får ta.

Adrian fick så jättefina presenter och han gillade dem alla jättemycket. Fast favoriten är nog den som Elias så duktigt hade valt alldeles själv! Adrian är superduktig på att hälla ut alla ploppar, så jag har "råkat" städa undan den leksaken för tillfället. Han får leka med den på sitt rum sen istället.
Hoppas alla ungar blev glada över sina små kalas-påsar!
Saga glömde sina tossor, men det gör inget. Då har vi ju en anledning att ses snart igen!
Adrian blev förresten ganska svartsjuk när jag höll i Saga en liten stund. "Bort!" sa han flera gånger och ville nästan slå lite på Saga.
Hoff, vad man blev bebissugen nu... Saga och Tove är ju så supersöta!!

Tårtan var jättegod, Jennie! TUSEN TACK för hjälpen! Det var jättesnällt av dig. Kram kram!

Nu är det bara två kalas kvar denna vecka..
Imorgon fyller ju Stefan år, och så har ju Adrian ett till kalas (för släkten) på söndag. Mycket tårta blir det! ;)

 

Nina

20 december 2007 19:33

Ja nu måste ni ju fylla erat hus med ungar!Ni har ju massa rum!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...