Inatt ringde pappa. Ett samtal jag visste skulle komma.
Min farmors mor har gått bort. Otroligt tråkigt, men samtidigt så måste det vara skönt att få gå vidare. De sista dagarna var väl inte mycket till liv ändå.

Får se om jag kan gå på begravningen.
Tråkigt nog skulle den visst vara på min födelsedag.
Men åker pappa så åker nog jag också. Bara man kan fixa med barnvakt och sånt.

Hon blev 92. Det är ganska tufft. Tänk vad mycket hon måste ha upplevt.
Tänk vad mycket hon hade kunnat berätta, om man hade frågat.

Fast jag tror inte på "döden" ändå. Jag tror man lever vidare.
Antingen på Andra Sidan eller så kommer man vidare till ett annat liv sen. Som sig själv, fast ny. 

Vera, du är saknad. Ha det bra.

 

nina

9 december 2007 13:04

om min farmors mor levat nu så hade hon väl vart typ..35o år..okej lite mindre men tyyyyyp.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...