Igår kväll fick jag en så konstig tvångstanke. Adrian hostade till så konstigt nämligen, och så blev det knäpptyst sen. Så jag tänkte att tänk om han är död? Jag vågade nästan inte gå och titta. Men självklart låg han och snarkade. Som vanligt.

Vid 3-4 nångång vaknade jag dock av att han kräktes ner hela sängen. Mindre roligt! Att torka och tvätta och byta sängkläder är ju inte precis det man vill göra mitt i natten..
Så idag är vi hemma. Han verkar pigg och glad nu, och han har ätit både frukost och frukt och har fått behålla det. Jag hoppas verkligen att det inte är magsjuka, men vi brukar ju inte precis ha turen på vår sida.. Nå, den som lever får se.

Igår var vi förresten på välkomstsamtal på dagis. Jag och Roger fick prata med Adrians inskolningsfröken om hur det har gått, och vilka rutiner de har osv. Kul att få höra litegrann, man har ju som ingen riktig koll på vad de pysslar med om dagarna.
Men allt går jättebra! Adrian busar och leker med de flesta, och han är nästan aldrig ledsen. Han imponerar på alla med sina bokstavskunskaper. De lite större tjejerna hade frågat fröknarna att "hur gammal är han egentligen?". Haha, min duktiga unge!
Det går bra på mornarna nu också. Han är lite ledsen när jag går, men det kommer inga tårar längre. Det var roligt att få prata lite med fröken om hur allt funkar. Jag frågade om han har frågat efter "tossi" nånting ännu, men det hade han inte. Hemma säger han alltid att han ska vara naken och så vill han sitta på sin lilla toa-sits. Sötgöte!

Idag kom en besiktningssnubbe från Anticimex hit. Roger hade ringt angående några sprickor i golvet. Men det var ingen fara. Det är bara lim som torkat och gjort att det blivit en spricka. Skönt att det inte var något värre (läs: dyrt).

 

peka

22 november 2007 11:26

han kanske hostade så han kräktes?.. stackarn, inte kul å va sjuk..

 

Linda

22 november 2007 20:53

Mindre kul. Det där med att kräka ner hela sängen har Pontus också gjort men det är länge sedan nu. Hoppas verkligen jag slipper det på ett braaaaa tag. =) Skönt att han mår bättre nu och det inte var någon magsjuka.

 

Åsa

24 november 2007 13:22

Men! Detta är helt galet! Igårkväll när jag precis höll på att somna vaknade jag tvärt till av att Alvar tokhostade..Exakt samma tanke slog mig: "Tänk om han slutade andas och dog!"... Jag försökte resonera mig lugn, såklart han inte gjorde, det vore dumt att gå in och kolla och kanske väcka honom... Men... vad hemskt det hade varit om han faktiskt var död... Så jag var tvungen att gå in och kolla... och... nej, han var inte död.

http://mimosan.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...