Nu äntligen hade det kommit en bild på Saras söta lilla tjej! Eller lilla och lilla.... 54 cm är inte så litet! ;)

http://www.nll.se/upload/Webbisar/071017_044.jpg

Och jo, Nina - jag kommer ihåg datumet för att jag senast var där när plastsystern min fyllde år. Jag skriver inte upp det eller så, hehe ;)

Idag vill jag åka och hälsa på hos min fader. Jag har inte varit där sen den andra september. Det är länge sen.
Jag vill krypa upp i deras soffa och dricka en kopp te, som förut. Mys. Nu hinner man ju inte mysa så mycket förstås, för man måste ju spana på Adrian så mycket i deras obarnsäkrade hus. Men en kopp te i kökssoffan är också najs.

Nä, jag ska dit. Jag saknar pappa.

Okej, man kanske skulle kasta ut vågen då. Inte för att jag väger mig särskilt ofta, men visst händer det. Oftast blir man ju ändå bara deppad när man står där. Och jo, det är ju centimetrarna som räknas, inte kilona.
Går jag upp en till klädstorlek så blir jag superledsen! Det räcker med att ha gått upp 4 strl sen jag var 18!

Kolhydrater måste man ju äta. Inte så supermycket kanske, men kolhydrater måste man ju få i sig. Det är ju den enda näringen som hjärnan kan ta till sig, har jag läst. Äter man inte kolhydrater så blir man trött och så börjar man må dåligt.
Nä, lite kolhydrater måste man ju ha.
Jag tror på tallriksmodellen och så är det bara att ge sig ut och röra på fläsket! Då ska det förhoppningsvis hända grejer!

Här försöker man som attan att gå ner några kilon. Eller ja, jag gör väl inte så mycket som jag borde, men jag försöker skärpa till kosten just nu.
Käkar havregrynsgröt på morgonen, försöker äta mer frukt och grönt och jag försöker skära ner på godis och annat slisk.
Jag trodde det gick ganska bra. Jag kände mig lite lättare.
Gissa om man blir deppad när man ställer sig på vågen och upptäcker att man gått upp 3 kilo istället!
Kanske var det mest vätska, för nu har de försvunnit igen. Men ändå!

Jag är less på att vara.. jag ska inte säga tjock, men mullig i alla fall. Degig, kanske passar bättre, haha.
Mina knän har börjat tjorva, och höften har blivit värre igen.
Min kropp skulle behöva bli lite lättare.

Nästa vecka, när Adrian förhoppningsvis är på dagis igen, så ska jag försöka ta mig ut på lite promenader i alla fall.
Orkar jag så blir det kanske en tur till gymmet också. Men nåt måste jag göra i alla fall. Jag behöver bättre kondis och lite mer muskler!

Jag är LESS!

Adrian har sovit lite bättre inatt. Skönt nu när han är lite större, och förstår själv att det är enklare att andas utan napp. Förut kunde han ju inte sova alls om han inte hade nappen.

Han har varit på bra humör hela morgonen. Han var t.o.m glad när han vaknade. Han verkar mindre snorig idag, men han har börjat hosta litegrann. Han får vara hemma resten av veckan, och förhoppningsvis blir han så pass frisk under helgen så att han kan gå på dagis på måndag.

Tänkte kika på Saras lillflicka på webbisar, men hon hade inte kommit upp där ännu. Får hålla utkik, bilden kommer säkert senare idag. Jag vill ju se!

Nu ska jag parkera gossen framför lite Pingu (Roger har äntligen fixat fram den andra filmen!) så jag kan sticka lite på min halsduk.
Det tar lite extra tid, för jag började om igår. Jag hade gjort den så onödigt bred. Men nu ska det nog bli bra!

Pingu-tajm!