Jag känner mig verkligen som det. Jag känner mig urusel.

Jag bestämde mig nämligen för att ikväll ska Adrian få somna själv i sitt rum. Ända sedan vi flyttade hit har jag suttit med honom varenda kväll, ända tills han har somnat.
Men nu kände jag att jag orkar verkligen inte hålla på så längre. Det var bara att ta tjuren vid hornen!

Så jag pussade honom, sa god natt och la honom i sängen.
Så fort han fattade att jag var på väg ut ur rummet började han gråta och skrika. Oj, vad ont i hjärtat det gjorde.
Jag väntade några minuter och sen gick jag in och la honom ned, sa god natt och gick iväg. Då började han vråla hysteriskt. Suck!

Jag gick på toaletten. Satt och lyssnade på hur han stampade i sängen och skrek så han började kvälja och hosta.
Jag tänkte att jag får väl gå ändå då, och var precis på väg att gå upp när det blev tyst.

Då kommer såklart de konstiga tankarna.
Tänk om han gjorde illa sig? Tänk om han inte andas?
Länge kämpade jag, men till slut smög jag upp för att kolla till honom.
Där ligger han och sover, givetvis.

På väg nerför trappan tjuter han till.
Vad FAN gick jag upp för? tänkte jag, men han blev tyst igen direkt. Puh!

Så nu sitter jag här och känner mig som världens sämsta mamma.
Varför ska det vara så jobbigt att natta sitt, annars, så söta barn?!
Men kampen är inte över än. Snart vaknar han väl igen, lika hysterisk som tidigare. Då orkar jag nog inte vara så bestämd längre ikväll. Mitt hjärta brister ju!

 

Jennie

24 september 2007 22:30

Inte är du dålig på ngt sätt, man måste ju ta sig framåt i livet med de små fast de ogillar förändingar. Vad gör han om du ex säger att du ska göra ngt fast är på samma våning? står han o skriker då med eller är han lugnare då? Jag gjorde så med Iza när hon var orolig: jag sa att -mamma ska bara städa, vika kläder eller ngt sånt liknande så då kunde hon höra mig o vart lugn av det. Testa, om du inte redan har gjort det vill säga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...