Idag har vi varit och tittat på bilar. Mååånga fina bilar finns det. Varför ska alla vara så förbaskat dyra?!
Ah, jag drömmer om en Volvo V70 XC.... Det skulle vara najs.

Får se när vi kommer hem förresten... Pengarna är slut (shit) så vi funderar på att åka hem ganska snart. Torsdag var det tänkt från början, men nu blir det kanske hemresa redan imorgon eller på onsdag.
Vi har inte bestämt oss så vi får se.
Det beror ju lite på vädret också... Regnet kom, som jag misstänkte, men kikar solen fram igen så måste man ju stanna och njuta!
Och så är det ju förstås kul att vara med Nettan och Kenka också. Vi ses ju inte så ofta. Adrian gillar "ettan" och "kinka"!

Nu ska vi åka in till Storheden och köpa blöjor!

Igår gjorde vi inte så mycket. Vi skulle kolla på lite bilar, men alla affärer var stängda.. Dumma sommartider!

Idag har vi varit i Boden.
Vi har hälsat på hos Anna och Mattias och kikat på hur de bor.
Och de bor fint! Riktigt najs! Jag hade också kunnat tänka mig att bo där.
Adde gillar Anna och Mattias. Det är roligt. Och Anna och Mattias gillar Adde. Också roligt!

Efter Anna och Mattias-besöket for vi till Rogers moster och hennes man. Lite taskigt att inte svänga förbi där när man för en gångs skull är i Boden..
De bjöd på god middag och morotskaka. De har ett fint piano som Adrian älskade. Han blev jätteledsen när vi skulle gå och han inte fick "beba" mer.
Vi måste nog köpa ett piano. Både jag, Roger och lillskiten vill ju ha ett.

Nu är vi i Luleå. Solen skiner och vi har ätit grillad mat utomhus. Najs!
Fast snart kommer väl regnet. Jag tror att jag och Roger är regngudar eller nåt.

Resan hit gick bra. Vi hade packat med massor med mut-riskakor och festis och liknande, så Adrian höll sig lugn och glad för det mesta.

Häftigt datum måste jag säga.
Imorgon åker vi till Luleå. Ska bli kul!
Annars händer inte mycket.. Håhåjaja.

Nu kom jag på vad det var jag tänkte skriva om!

I förrgår så var jag på studiebesök på "Jobbvägen". Det är AF som har det. Det är nån form av arbetsträning. Man kan slipa sten, göra ramar, jobba med datorer, sy och lite annat. I 8 veckor ska jag vara där.
Det är bra, för de tar hänsyn till att Adrian ska börja på dagis och inskolas osv, så jag ska få börja först när allt det är klart.

Det känns kul att det är nåt på gång nu. Jag är less på att vara hemma.
"Jobbvägen" känns lite trist bara, för det känns som att jag skulle vara handikappad eller nåt. Men det är ju ändå bara 8 veckor, och det kan ju vara skönt med en mjukstart.

Sen efter de där 8 veckorna är det ju tänkt att jag ska börja på nån vanlig praktik. Måste bara komma på vart jag ska vara.. Nån som har något tips?

54 besökare på min blogg idag! Fan vad glad jag blir!

Jag, Adrian och Roger åkte på stan idag för att träffa Eve, Elias och Peka och äta lite mjukglass (25 grader i skuggan har vi haft idag! Puh!).
Då slog det mig att jag och Adrian faktiskt inte har träffat Elias på superduperlänge! Och det märktes. Han har blivit duktig på att prata och han var så stoor! Adrian kändes som en liten pluttbebis där bredvid. Jag längtar tills Adrian är sådär stor och duktig!

Imorgon ska vi, om vädret tillåter, gå ut och leka med Åsa och Alvar. Eller Adrian och Alvar får stå för lekandet tror jag.
Adrian älskar "Avavv" (Alvar). Sist vi var där så ville han pussa och krama Alvar hela tiden.

Alvar är ungefär två veckor yngre än Adrian. Han är så söt! Han har ljuuust hår, och jättefina ögon! Hoppas grabbarna kan leka imorgon, det hade varit kul.

Nu ska jag deppa vidare. Roger är och lirar bas med sina boys och kommer inte hem förrän om en halvtimme kanske. Det är trist att vara ensam!

Det är kanske inte så smart om man tänker på det (smart att köpa grejer innan flytten), men nu har vi köpt tre möbler av Åsa. Hade vi kunnat så hade vi ju väntat till efter flytten, men nu går ju inte det eftersom de flyttar före oss!
Innan har vi köpt en byrå och en skänk. Idag köpte vi Åsas gamla skåp. Jättefint är det! Åsa har haft det sen hon var liten, så jag förstår vilken separationsångest hon måste ha. Fast jag är å andra sidan extrem, jag har svårt att skiljas från ALLT. Jag måste stänga av hjärtat helt för att kunna slänga minsta lilla grej.
"Men den där fick jag ju av pappa för hundra år sen.. Den kan ju vara bra att ha nångång.."
Det är snudd på löjligt. Men jag har blivit bättre. Nu kan jag slänga ganska mycket. Jag får resonera med mig själv litegrann, då brukar det gå bra.
"Jag har inte saknat den under all den tid som den legat på vinden, jag kommer inte att sakna den sen heller."