Suck. Jag är besviken och ledsen idag. Hela dagen har gått i depressionens tecken, och det är inte kul alls.
Jag vet precis vart det gick fel.
Roger och jag satt och pratade om lunch. Funderingarna kretsade kring Kafe Rost såklart. Men så - Rogers telefon ringer. Och javisst är det från jobbet. Och så blev man ensam. Igen. Trist!
Och fast jag inte menar det går min besvikelse ut över Adrian. Jag har haft noll tålamod idag. Han märker det såklart, och blir extra pipig och gnällig.

Roger ska jobba tisdag och onsdag också. Trist. Det känns som att jag bara är ensam hela tiden. Eller så känns det så idag för att jag är så nere. Jag vet inte riktigt. Hur som helst är det jävligt trist.
Jag vill bli glad nu.

 

eve

7 maj 2007 21:02

vet hur det känns.. jonne brukar ju oxå åka ut titt som tätt när han har jour å lämna oss ensamma.. man blir ju inte direkt glad!

 

Anna

8 maj 2007 19:18

Vet precis! Oftast är det ju jag som får lämna hemmet för arbete, men nu när Mattias håller på med MC-kortet är han aldrig hemma. Jag fattar ju att han måste öva, men jag är kräkless på att vara som en ensamstående och aldrig veta om vi ses idag eller ens den här veckan... URK! Ska vi deppa ihop?

http://grundstrom.webblogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Oj, vad det har hänt grejer här!Nu blir jag ju sugen på att byta tillbaka till min gamla blogg igen... Argh, denna beslutsångest!Snart ska vi iväg till plastsyster. Hon har fyllt 20 och det ska ju firas såklart.Jag har ett specialbeställt halsband åt...

Kan någon ge mig en välbehövlig spark där bak så jag kommer igång med att göra lunch? Jag är hungrig men kommer mig ändå inte för att slita mig ur soffan. Är man slö eller är man slö?Nä, nu jävlar får det vara nog!...

Följ min blogg med bloglovin

... men det är faktiskt svårt att bestämma sig. Jag har alltid sådan beslutsångest. Skaaaaa jag veeeerkligen? Eller? Njaaaa, kaaaaaanske... Eller?...

Jag saknar min gamla goa blogg litegrann. Den må vara tråkig, men den är ju ändå "min" på nåt sätt... Hur kan man vara så ambivalent som jag?På blogg.se har jag inte ens hälften så många läsare som här. Kanske är det dags att komma hem?...